Minimimått & Återutsättningsskyldighet i havet

Vid fiske i allmänt vatten efter kusterna finns det reglerat vilka minimimått (minsta storlek där man kan behålla fångsten) som gäller för ett antal arter. För vissa delområden, exempelvis fredningsområden, finns ibland skärpta krav på gällande minimimått, information om detta får man i samband med att sökning utförs efter gällande fiskeregler i utvalt område.

(Omskrivna regler från FIFS 2004:36 (pdf))

Observera att vid fiske med handredskap inom kustvattenområdet gäller minimimåttet enbart gädda, gös, harr, lax, öring och torsk. Minimimåttet för sill gäller inte vid svenskt fiske efter skarpsill med redskap med en maskstorlek understigande 32 millimeter.

Minimåttet mäts för:

Fiskarter: avståndet från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets.

Hummer: avståndet från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, mätt parallellt med mittlinjen (carapaxlängd),

  1. havskräfta: avståndet från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, mätt parallellt med mittlinjen (carapaxlängd), eller det raka måttet från spetsen av pannhornet till den fasta kanten av den mellersta stjärtfenan (totallängd),
  2. Ostron: dess minsta diameter eller bredd.

                   

Återutsättningsskyldighet medför att arten genast skall släppas ut i vattnet, vare sig den är död eller levande om den:

  1. fångas under tid när det är förbjudet att fiska efter arten,
  2. fångas med redskap eller metod som inte är tillåten för arten, eller
  3. inte håller för arten föreskrivet minimimått

 

____________________________________________________________

Länsstyrelserna & Havs och Vattenmyndigheten ansvarar för innehållet. Texterna är vägledande och har ingen rättsverkan. (Uppdaterat 2014-03-18)