Lagtexter i fiskerilagstiftningen kan ibland vara svår att tolka då ovanliga facktermer och andra svårförståeliga ord använd. Av denna anledning finns här nedan en ordlista för svårtolkade ord som finns med i regeltexten.
Ordlista med förklaringar. En mer omfattande ”ordbok” finns publicerad på Havs- och vattenmyndighetens webbsida där man kan göra sökningar över ord kopplade till fiske och fiskeribiologi.
aktiva redskap – Fiskeredskap som söker upp fisk eller skaldjur, exempelvis trål eller sportfiske. Jämför med passiva redskap.
akvatisk – Något som är i vatten, till exempel akvatisk flora (vattenväxter) och fauna (vattenlevande djur).
allmänt vatten – Fiskerättsligt indelning av vattenområde där allmänt vatten är sådant som inte är enskilt. På allmänt vatten är det staten som bestämmer över fiskerättigheterna. Med vissa undantag är allt vatten i havet och de stora sjöarna som ligger mer än 300 meter utanför fastlandet eller ö av minst 100 meters längd allmänt vatten. Området närmast land är enskilt vatten.
baslinjen – Baslinjen är ett begrepp som används för att ange varifrån en stat beräknar sitt territorialhav och sin ekonomiska zon. Baslinjen utgörs normalt av lågvattenlinjen utmed kusten. Där kusten är flikig med vikar eller där det finns öar och skärgård dras baslinjen längs de yttersta uddarna.
blandfiske – Fiske som fångar flera olika arter i redskapen
bottniska viken – Bottniska viken är den nordligaste delen av Östersjöområdet från Ålands hav och Skärgårdshavet och norrut.
brackvatten – Brackvatten eller bräckt vatten är vatten med en salthalt som är högre än sötvatten men lägre än i normalt havsvatten (oceanerna). Salthalten i brackvatten ligger mellan 0,5-30 psu (practical salinity unit) eller i promille (tusendelar).
egentliga Östersjön – Till Egentliga Östersjön räknas havsområdet söder om Ålands hav och Skärgårdshavet söderut till Öresund och Bälten. Finska viken och Rigabukten räknas inte in.
ekonomisk zon – En kuststats ekonomiska zon är ett område utanför territorialhavet som kan vara högst 200 nautiska mil. I den ekonomiska zonen har kuststaten viss juridisk rådighet enligt gällande internationella konventioner.
enskilt vatten – Fiskerättsligt indelning av vattenområde där enskilt vatten är sådant som inte är allmänt. På enskilt vatten har fastighetsägaren fiskerätten. Fiskelagen ger dock allmänheten rätten att bedriva visst fiske även på enskilt vatten i havet och i de fem stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland). I havet och i de stora sjöarna sträcker sig normalt det enskilda vattnet ut till 300 meter från strandlinjen eller ö av minst 100 meters längd.
fast redskap – Fiskebyggnad och fiskeredskap med ledarm fastsatt i botten som avses stå kvar i mer än två dygn i rad.
fiskefartyg – Ett fartyg som är utrustat för yrkesmässigt fiske.
fiskelicens – Tillstånd att bedriva visst yrkesmässigt fiske med yrkesmässiga redskap. Licensen är personlig och lämnas av Havs- och vattenmyndigheten efter prövning.
fisketillstånd – Komplement till fiskelicensen. Tillståndet behövs för vissa typer av fisken under vissa perioder och i vissa områden.
fiskådra – En fri led för vandringsfisk i vattendrag eller sund. Som regel utgör fiskådran en sjättedel av vattnets bredd i den djupaste delen. Fiskådra ska hållas fri så att fisk kan passera. Att exempelvis lägga ett nät tvärs över en vattendragsmynning innebär att fiskådra saknas (mer info se fliken ”Allmänna regler om fiske” på webbsidan).
fredningsområde – Vattenområde, ofta beläget i anslutning till vattendrags utlopp i hav eller sjö, där det finns skärpta fiskebestämmelser.
fredningstid – Tidsperiod då det är förbjudet att fiska efter vissa arter.
fritidsfiske – Fiske som bedrivs för rekreation och/eller konsumtion av fångsten i det egna hushållet.
föreskrifter – Regler som utfärdas av myndigheter och publiceras i egna författningssamlingar som till exempel i Havs- och vattenmyndighetens författningssamling (HVMFS).
förordningar – Regler som utfärdas av regeringen av publiceras i SFS (Svensk Författningssamling).
garn – Nät
handredskap – Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar (typ av rörligt redskap).
havsbruk – Odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger i havsvatten.
inre vatten – Vid kusten belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden innanför baslinjen. Till inre vatten räknas också insjöar, vattendrag och kanaler.
kilnot – Fiskredskap av nät/garn med killiknande ingång bestående av två rum, förbundna med varandra genom en kilöppning, samt en landarm och en eller två sidoarmar. Redskapet hålls förankrad med draggar och utspänd med flöten.
kräftpest – Sjukdom som främst dödar flodkräfta. Orsakas av av en algsvamp (Aphanomyces astaci) som är en parasit på kräftan.
kustvattenområdet – Vattenområdet som sträcker sig ut fyra nautiska mil ut från kusten (baslinjen).
lag – Regler som beslutas av riksdagen.
långrev – Redskap bestående av en lina/grov tråd där högst 100 krokar finns länkade med varandra.
maskstorlek – Avstånd mellan trådarna (knutavstånd) i ett utspänt nät.
minimimått – Minsta storlek på art som får behållas efter fångst. För fisk mäts längden från nosspets till stjärtfenans yttersta kant (övriga arter, se fliken ”Minimimått och Återutsättningsskyldighet i havet” på webbsidan).
mjärde – Burliknande redskap som används vid fiske oftast gjorda av metallnät.
nautisk mil – 1852 meter
parryssja – En parryssja består av två motstående strutar eller fångsthus med en gemensam ledarm däremellan.
pelagiskt fiske – Fiske i den fria vattenmassan och inte vid botten. Exempel på pelagiska arter är sill, skarpsill, makrill, taggmakrill, blåvitling och tobis.
ryckfiske – Fiske med avsikt att rycka fast krokar utvändigt på fisken.
ryssja – Ryssja är en nätstrut som hålls utspänd av ett antal bågar. Ingången är trattformad och ytterligare ett par trattar leder in till det innersta rummet. En ledarm leder fisken in i struten.
rörligt redskap – Fiskeredskap som inte är fast redskap. Vanliga fiskenät, fiskespö och mjärde är exempel på rörliga redskap.
saltvatten – Vatten betraktas som saltvatten redan vid en salthalt av 0,5 psu (promille). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu. Salthalter under 30 psu betecknas även som brackvatten. Färskvatten har alltså en salthalt under 0,5 psu.
sjöterritorium – Ett lands sjöterritorium — landets inre vatten och landets territorialvatten — delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten.
strut – Del av fångstredskapet ryssja som är ett strutformat rum av nät där fisken fångas.
sötvatten – Vatten (färskvatten) som inte är salt eller bräckt. Det har en salthalt som understiger 0,5 psu (tidigare kallat promille).
teln – Övre och nedre del på nät som gör att nätet står vertikalt i vatten efter utläggning.
territorialhav – Vattenområde i havet ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje (i princip från fastlandet och skärgårdsområden) man bestämt sig för längs kusten.
tina – Bur
utter – Typ av fiskeredskap med en lina med många krokar som dras efter båt. Att fiska med utter kallas ”att uttra”.
vattenbruk – Uppfödning eller odling av vattenlevande organismer.
östersjön – Östersjöområdet som består av flera havsområden som kallas för Östersjön. Området innefattar Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön.
____________________________________________________________
Länsstyrelserna & Havs och Vattenmyndigheten ansvarar för innehållet. Texterna är vägledande och har ingen rättsverkan. (Uppdaterat 2014-03-18)